Tankarna inom mig blir bara fler & fler, allt springer ikapp mig, vet knappt vad jag står för längre men jag vet att mina vänner,familj,Lucas,Emil,marre,Johanna & min underbara pojkvän är det jag lever för!
Senaste tiden har vart så stressig & har glömt bort att vårda alla relationer till dem jag bryr mig om.
känner att jag faller samman från hjärtat ut till resten av min sönder snackade kropp.
känner att jag behöver stöd nu innan jag faller ner i en svacka som tar över allt som jag inte orkar själv, för faller jag så vet jag inte vad som händer.
behöver något som ingen kan ge & det är frihet, känner att jag behöver flyga som en fågel högt över molnen eller bara springa på ett stort öppet fält & bara skrika ur min smärta & allt mitt hat som bara ligger & gror. behöver inte folk som bara ger mig stress & problem, behöver inte folk som bara ser negativt, jag behöver styrka, att säga nej, nej till allt elände.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar