Alexander Johansson!
du har snart varit i Turkiet i en vecka, alltså en vecka kvar tills du kommer hem (lördagen den 1:a). Medan du varit borta så har jag tänkt en hel del (på dig så klart) men mest om oss. Tanken att jag är din är väl den som faktiskt gör mig överväldigad och får mig att förstå vilken tur jag har som har dig i mitt liv. Förr var jag en otroligt sprallig tjej som verkligen inte kunde sitta still (händer ibland nu mé) men huvudsaken är den att du lugnar ned mig, du får mig att tänka efter mer och får mig att verkligen förstå att ett visst handlande kan ge olika konsekvenser, vilket jag hade svårt att inse förr.
Tanken slog mig att jag faktiskt är glad, riktigt SJUKT glad till och med! För du får mig att le från botten av mitt hjärta, det är bara folk som är äkta som kan det. Jag vet att du och jag är bäst och oslagbara men frågan är vad tycker ni andra om mig och Alex!? "Eller"?
nej jag bryr mig faktiskt inte så mycket alls, för huvudsaken är ju att vi mår bra med varandra och att vi älskar varandra.
Att se dig ligga och sova med ett litet leende på läpparna innan jag somnar in på nätterna är bland det bästa jag vet. Och att vakna på morgonen och se att leendet är kvar gör så det pirrar i hela kroppen. När du vaknar upp och ser in i mina ögon och säger "Godmorgon älskling" med en nyvaken röst då vet jag att det kommer vara vi en lång tid framöver.
Så tack Alexander för att jag får vara din och för att du är du. Jag älskar dig obeskrivligt mycket pojken min, glöm ALDRIG det.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar